tisdag 9 november 2010

Didaktik

En liten tillbakablick i teckningsundervisningens historia blev det på måndagen. Ganska spännande men lite monotont för min smak. Intressanta reflektioner till historiens oföränderliga didaktiska kunskaper. Till exempel så fick man ju den där kunskapen om hur man tecknade en ko utifrån en rektangel och den stannade kvar i skolans undervisning i trettio år enligt Alex Sjöholm. Vidare fick vi höra om hur Herbert Reed trodde på "Education through art" alltså så ville han ge barnets fri uttryck sin rätt. Efter andra världskriget var det tydligen viktigt att genom teckning försöka visa att ingen ville att detta skulle upprepas!!! det kanske man ska ta in igen i kursplanen...

Dagen efter med Kernell arbetade vi i grupper med frågor.

Vad uppskattar elever i dag som vi lärare inte ser? Hur ska vi därför möta eller/och fostra dem? och sedan: Formulera ditt lärarcredo.

De vi talade kring blev mycket intressant och sammanfattningsvis något sånt här:

I framtiden skall lärare vara trygga
och i moderniteter inte skygga
Jag ska be eleverna lära mig allt nytt
här är ingen fabrik, det skall vara jämlikt!


teatergestaltning för att öva på respekt
min sårbarhet så lagom synlig
nyfikenhet jag hos eleven väcker
med kreativa tv och dataspel


Och med sokratiska samtal
fast ramen är viktig
både för kreativiteten
liksom för betyg!
Lärare fler
också med intyg!

Uppföljningen av denna diskussion kom på onsdagen. En uppläsning av allas credon lästes upp och placerades i fack, liksom identitet, prioritet, legitimitet och kommunikation. Det var väldigt spännande att höra vad folk ville göra med sin framtid!

Kernell gav oss sedan en liten lektion i hur man har den perfekta lektionen. Det kan ju låta lite som att det är omöjligt. Men faktiskt så fick man några bra tips, som tex sitta lite på katederkanten och se avslappnad ut när eleverna först kommer in i klassrummet, ha blicken stadig och snacka med eleverna i korridoren.

http://rb.se/Pages/default.aspx


Det blev också en del VFU-snack i slutet på veckan och jag var själv ganska nervös men det var skönt att snacka om hur det skulle bli och hur tråkigt det skulle va att inte va i skolan.