Min Anna

Kära Sanna,
Jag har läst den här boken och jag tror att även du måste göra det. För när jag läser den så tänker jag hela tiden på dig och på dig och Chrille. När de i boken inspirerar varandra och skapar konst tillsammans, när konsten får ta plats i deras liv och när de lever för skapandet. Boken är vacker och slukand. Jag har medans jag läst befunnit mig i New York på 1960-70-talet. Jag har varit helt uppfylld av boken och av Patty och Robert. Man behöver böcker som denna. Så läs den och kanske att även du fångas. Jag inspireras av den. Och av dig. Jag behöver dig verkligen. Så jag är väldigt glad att du snart kommer hit igen och sen kommer vi till er. Vi träffade även Charlotte vid skanstull en dag och sa att du snart kommer hit igen. Vi föreslog middag eller nåt, vad säger du om det?
Du hade lagt upp en film på facebook idag, om konst och om vem som är konstnär. Den var asbra. Jag gillar den verkligen och den speglade dig tycker jag. Jag blev inspirerad till skapande av den. Varför? Ja, för att du utstrålar en glädje till skapandet och att du är väldigt ickedömmande i andras skapande. Du ser snarare andras skapande som något spännande och nytt och du vill förstå tanken och känslan bakom verket. I alla fall är det det som du förmedlar. Håller du med?
Pappret som jag skriver på hittade jag i skrivmaskinsväskan. Jag undrar vem som har använt sig av sånna här papper tidigare. Min morfar?
Snart ses vi som jag sagt och det gör mig varm i hjärtat, men nu avslutar jag det här brevet med en tydlig.
Med kärlek till dig och chrille / Anna