Blogg tre.

Idag har jag varit på centralbiblioteket med några i klassen och letat mer material till uppgiften. Ja den gick ut på att läsa ner sig i något om utveckling. Jag valde snabbt och har läst en del redan. Jag ville på biblan hitta fördjupning till boken och kom hem med tre böcker. En om ryska revolutionen, en om Trotsky och en om Stalin skriven av Trotsky. Ska jag ta med alla på Fredag? haha. Jag lär ju inte hinna läsa alla. Jag tror jag bara tar med min huvudbok i stället. Å ja en reflektion på den här uppgiften: Jättekul! känns som att jag får utrymme att tillslut fördjupa mig i detta som intresserar mig men som jag inte tagit mig tid till förut.



Nu följer en reflektion på gårdagens diskussion kring fredagens workshop. Det var nog nödvändigt med reflektion i våra seminariegrupper. Vi vet ju inte riktigt vilka vi är heller, vi i gruppen. (Jag hoppas att det blir en tillställning snart så man kan snacka med all ordentligt.) Fredagens workshop klockan tio var kul. Ny för mig och det kändes fritt att jobba fort med många moment. Jag vill aldrig veta vad som väntar. Det känns som det är då jag utvecklas bäst. Reflektioner efter en workshop kan vara trevligt men jag ser det inte som nödvändigt att göra det direkt efter. Jag vill reflektera själv och senare med några andra som också deltog.

Workshopen som följde var svår. Jag upplevde den som ogenomtänkt. Visst började man tänka men man stampade på samma tankar. Annars ett trevligt tema, världsmedborgare.

Den föreläsning som följde om Romernas historia var klockren. Jag fick en mycket större inblick i den romska kulturen och deras tragiska historia. Pinsamt att människor kan besluta om lagar som utesluter en folkgrupp. Ni kan ju börja på folkhögskolan efter ni e klara med HDK. Jag funderar på att läsa en kurs på Agnesbergs folkhögskola, det är den första romska folkhögskolan i norden.

http://www.romadelegationen.se/extra/pod/?id=109&module_instance=1&action=pod_show&navid=109

Marie Lindberg De Geers utställning i Uddevalla gav flera nya intryck. Bland annat har jag funderat mer på min egen roll som människa. Det kommer förstås från flera utställningar och worshops, men hon jobbade mer konkret med självporträtt genom sitt ur klippta ansikte på andra människors kroppar. Det mest fantastiska verket är när Marie användande av Lena Cronqvist originalgrafik klistrar på sina egna ansikten på Lena Cronqvists figurer, skriver under och ställer ut. Stark respons från Lena i ett personligt brev där hon uttrycker sitt missnöje med Maries förstörelse av hennes grafiska blad och hur hon inte kan se detta verk som en respons på hur mycket hon skulle uppskatta Lenas konstverk, Hon ber henne sluta genast. Marie blir dessutom polisanmäld av Lena men får avslag för man anser att hennes konstverk är ett bidrag till metakonsten.

Jag tycker detta är genialt! Jag får en känsla av att Marie söker sin identitet i Lena och visar sin hyllning till henne. Den fantastiska läraren som drog runt oss på utställningen med intressanta frågor kring verken skall ha en djup eloge.