Av en slump stöter jag på detta performance under kulturnatten, det var ganska dåligt, killen verkar leka nån slags schaman. Det börjar med trummande och slutar med ett skrik. Där i mellan kastar han en porslinsfigur föreställande en 1700-talsfigur i stengolvet, lägger sand på huvudet, dansar med två potatisar för ögonen. Fast det är inte roligt, det är konstigt och dåligt.
Jag blir sjukt osugen på att riskera att driva med naturreligioner på detta sätt! Istället riktar jag fokus åt det jag skrev om i slutet av mitt förra inlägg Werner Herzog! Här finns en trailer från den fantastiska filmen Fitzcarraldo, 1981, Carraldo är besatt av sin dröm, att bygga ett operahus i amazonas djungel. Han åker med besättning uppströms och släpar båten över ett berg med hjälp av urbefolkningen som tror han är en budbärare. En fantastisk och galen film om att inte släppa en galen idé.
Efter filmen började jag tänka på omöjliga projekt man tror man kan genomföra med viljekraft. Var ligger gränsen till det omöjliga!? Går allt om man vill? Vad skulle jag göra om det inte fanns gränser?
Här är ett klipp om Herzog och Kinski (skådespelaren i Fitzcarraldo) och deras eviga gräl. Det finns också en filmatisering av just deras hat emot varandra, där de vill döda varandra. Gjord av Herzog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar