VAD; HUR OCH VARFÖR?

"Syftet med konsten är alltid att försöka hela världen, inte med argument - utan med känslor."

http://www.svt.se/kobra/se-program/article359064.svt

Så lyder det inledande citatet till kobra avsnittet den 17e oktober i år som handlar om konst och aktivism, aktivism som konst.

I min presentation valde jag att läsa upp det skickade brevet, dikten och svaret. Här följer en sammanfattning av hela mitt arbete:

VAD; HUR OCH VARFÖR????

VAD?

Jag har egentligen gjort en aktion. Man kan säga att jag har försökt använda mig av aktivism för att skapa konst ELLER använt konst för att legitimera aktivism. Detta är politiskt, socialt, humant, relationellt och provokations relaterat. Jag har skrivit en dikt till arla, inspirerat av en artikel i göteborgsposten. Jag har också läst upp texterna för en grupp människor som lyssnar lite. Jag har under ett typ av performance,/happening uteslutit viss information för att hoppas på reaktioner bland åhörare. De utskrivna mailen har skickats runt bland åhörare. Jag har fått reaktioner från flera åhörare. Reaktionerna är ett del av verket, tyvärr ej dokumenterade på film, men de kan återges i text eller muntligt. 

Flera åsikter har hörts, påpekats och tydlig provokation har uppmärksammats. Lovord har också utdelats och besvikelse efter avslöjandet. Det finns en ödmjuk inställning till att erkänna sina fel. Det kan man säga att jag undersökt genom presentationen, ödmjukheten. Genom själva verket har jag undersökt aktivism som konst.

HUR?

I brevet som skickats har jag utgått från mig, vilket jag tycker innebär, mina känslor, åsikter, kunskaper om ord och mina uppmaningar. Jag har arbetat med de egna känslorna som verktyg för att agera, leverera och stå upp! Genom samtal i handledning med andra klasskamrater och mina kära, har jag kommit fram till vad jag vill göra. Det är genom andras idéer, tips, åsikter jag kan sortera och känna vad jag står. Utan all input hade det inte blivit något, genom att få bolla idéer och ibland bara låta någon lyssna, man får höra sin egen röst utanför huvudet, först då kan man ta ställning till om det intuitivt är rätt. 

Jag har så klart undersökt massor med grejer på vägen till att göra detta. Det är dessa utstamp som fått mig att vilja undersöka vidare. Som en process kanske det ser ut som en tecknad gran, där varje gren är en idé som ut stickare men att jag sedan vänder och går tillbaka till stommen. Det var svårt att se klart under processen, men den var nödvändig. Jag kan också se det som en rullande snöboll! För mig så blir det bara fler och fler lager och tillslut är det så stort att jag vet inte vad kärnan är, vad jag vill säga, då får man "smälta" snöbollen nån vecka, resa bort eller basta. Efter några dar så fattar man vad man har gjort och vad man vill jobba vidare med. Detta sker ofta i någonstans mitt i min förvirrande del av processen.. kommer jag igenom det tycks det leda framåt. 

Man kan se det som att jag har gjort flera verk på vägen: mötet med schamanen och ritualen, snäckmobilen och torpadammen, drama, teater osv... Ur processen kan jag säkert hitta fragment som jag vill jobba med andra gången, men det viktigaste var att känna vad som var viktigt för mig nu! Tydligen var det som låg närmst nu, aktivism och det betyder också passion, något jag brinner för - mina känslor och åsikter. Jag tror att jag måste jobba med något nära för att bli riktigt engagerad.

Detta verk skulle dock kunna vara en del i processen, som Mattias alltid säger: "Om du skulle jobba vidare med detta..." Det finns ju aldrig ett en början och ett slut på en process, man får välja sin start och sitt avslut, helt enkelt. 

En ny förståelse för hur jag arbetar är också att jag jag hela tiden försöker jobba "på känn". Använda intuition och försöka leverera så mkt känsla som möjligt. Dett märker jag att gör i andra utrycksätt också, när jag skriver, musicerar, målar med färg eller talar. Jag är impulsiv, jobbar i stunden, fångar ögonblicket. Det är en del av min arbetsmetod.  

   

VARFÖR?

Presentationen och allt som hände under den stunden är anledningen till varför jag gjorde det som jag gjorde. Visst kunde jag ha valt att inte nämna min utgångspunkt i känslan, ilska, men det funkade som jag ville ändå.  Jag ville se om en den starka känslan som kom ur något negativt direkt kunde skapa något positivt, jag tycker att det gjorde det. Genom responsen jag mötte, fanns både provocerade och de som blev rörda av svaret. De som blev rörda av svaret blev besvikna när avslöjandet kom och de provocerade lättade. Det kanske var exakt så men det är ett intressant ämnesområde som berör alla. Vem kan jag kalla idiot och varför blir du träffad? Är det en ledare över ett multinationellt företag som är megarik och fet eller, en ensam liten bonde som tror att det den gör är fint och bra för sin omgivning. Du som tar åt dig personligen, gör det av din anledning och du som inte gör det av din.

Det är svårt att se klart under processen, men den är nödvändig. Det sista slutgiltiga verket är inte ett fysiskt objekt, vilket jag undvikit därför att jag tycker det är tråkigt och jag har gjort det förr. Jag ville undersöka hur jag skulle forma ett konceptverk. Om det nu är det? Hur som helst så var det viktigt för mig att komma i från allt estetiskt, till och med installation, det ska finnas i tanken, en idé eller en upplevelse. Här blir det först en tanke hos den som läser - avslöjar man så ändras den, det är en del av verket som det ser ut nu. Avslöjar man inte så kanske frågor uppstår hos läsaren, det är då verket. Om man får en känsla av verket - då är det verket. Får man inte en känsla - då är det också verket.

Process som arbetsmetod har jag använt för att det är det vi använder, men jag har också lärt mig från förr och kunnat förstå hur min "metod" fungerar bättre. Man kan kalla denna undersökning för en förundersökning.